Nu är det ganska många lagar, förordningar, förskrifter, allmänna råd och handböcker från Socialstyrelsen som Kramfors kommun struntar i. När vi frågade familjehemssekreteraren hur de säkerställde att hanteringen av Lilla Flickan följde svensk lagstiftning som till exempel Barnkonventionen, som blev svensk lag 2020. Vi fick till svar att ”de har inte hunnit implementera den ännu”.
Vi trodde inte på att Kramfors kommun struntar i svensk lagstiftning
Då vi tvivlade på att så verkligen var fallet så begärde vi ut de rutiner som styr hur de ska arbeta med barn och barns rättigheter i sin organisation. Denna läsning är skrämmande, redan när man kommer till dokumentinformationen, de flesta rutiner är från 2013- 2015 och har inte blivit uppdaterade. Det innebär att de förändringar som skett inom lagstiftningen sedan dess struntar man i helt och hållet i, de domar (rättspraxis) som kommit efter fastställelsedatum struntar man i och helt ärligt så struntar de också att följa hela eller delar av de rutiner de har för sin verksamhet.
Stora brister i ledningssystemet
Lilla Flickans familjehemspappa arbetar med utbildning och framtagande av ledningssystem för arbetsmiljö och kvalitet och hjälper organisationer att uppfylla de krav som ställs utifrån lagstiftning, myndigheter och av andra intressenter och hade detta varit inom arbetsmiljöområdet så hade Arbetsmiljöverket slagit ner både frånvaro av rutiner och på att rutiner inte blivit uppdaterade för att följa lagstiftningen. Hade det handlat om en ISO- certifiering för till exempel kvalitet så hade Kramfors kommun blivit av med sin certifiering vid en revision. Vi blir bestörta när vi ser hur en kommun drivs på ett sådant oseriöst sätt och det kan förklara mycket av det som skrivs i media om kommunen.
Brister i ledningen
Vi inbillar oss att socialsekreterarna inte är onda eller inkompetenta utan att det råder en rädsla i organisationen för ledningen och att det finns en utbredd tystnadskultur. Finns interna skrivelser som tyder på detta som vi begärt ut där det framgår att starka kvinnor som gör sin röst hörd tvingas bort från organisationen.
Vad kan vi göra när Kramfors kommun struntar i svensk lagstiftning?