Min fru och jag har velat att socialtjänsten ska ta upp frågan om hemflyttning med Lilla Flickan, eftersom vi som omsorgspersoner inte anser att det är vår uppgift. Det är viktigt att hon kan fortsätta känna förtroende för oss och inte ifrågasätter vår lojalitet på grund av detta.
Socialtjänsten tyckte dock att samtalet kunde vänta till onsdag vecka 12, bara några dagar innan (den mest troliga) hemflyttningen. Det skulle inte ge henne någon tid att förbereda sig på avsked, och inte heller ge våra andra barn en chans att säga hejdå på ett respektfullt sätt.
Hemflyttning enligt manualen
Enligt Socialstyrelsens handbok som är skriven för Socialtjänsten så är det viktigt att ”socialtjänsten i god tid planerar för och vidtar de åtgärder som behövs för att underlätta för barnet eller den unge att återvända hem”. Det finns möjlighet för socialtjänsten att ansöka om flyttningsförbud och syftet med det är enligt samma handbok ”i första hand att ge barn och vårdnadshavare tid att förbereda en återförening”. (Socialstyrelsen, 2023) När det gäller Lilla Flickan så ske hemflyttning ske utan någon riktig förberedelse, riskbedömning eller långsiktig plan. Det är en liten tjej som varit utsatt för vanvård första halvan av sitt liv, om det poliserna säger i förhör är sant och andra halvan av sitt liv bott i familjehem, nästan hela den tiden hos oss. Hon har ingen anknytning till sina biologiska föräldrar men i det här fallet så struntar man i lagstiftning, handböcker och interna stöddokument. Det här är social dumpning. Låt en annan kommun ta över ansvaret.
Tillsammans med familjehemssekreteraren – barnsekreteraren har mer eller mindre slutat svara på våra mejl och sms – bestämde vi att det var bättre att ta upp det tidigare, vilket vi också gjorde i torsdags.
Lilla Flickan verkade inte riktigt förstå vad det innebar, men det var tydligt att hon kände att något höll på att förändras. Jag såg det på henne.
Senare, när vi satt i soffan och tittade på TV, började hon nypa och klösa mig, tydligt arg. Något hon inte har gjort tidiagre när hon har ens odelade uppmärksamhet. Jag pratade lugnt med henne och hon slutade, men en stund senare började hon dra sig i håret, snurra det runt fingret och rycka loss små hårtussar. Det var inte på ett aggressivt sätt, utan mer avskärmat och sorgset.
Socialtjänsten hade skrivit: ”Om det inte framkommer några omständigheter som utgör hinder för en hemflytt, så ska den ske under vecka 13, i slutet av mars månad.”
När hon redan nu visar tydliga tecken på stress och började skada sig själv igen, ser jag det som ett hinder. Risken är stor att detta beteende förvärras med en snabb hemflyttning. Det ska bli intressant att se vad socialtjänsten svarar på måndag.
Referenser
Socialstyrelsen. (2023). Placerade barn och unga- Handbok för socialtjänsten. Stockholm: Elanders AB (https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/handbocker–juridisk-handbok/2023-10-8806.pdf)